Att prata om att försöka vara klimatsmart och samtidigt visa ett recept på Biffsallad med parmesan- och tryffelmajonnäs blir ju inte helt 100. Den diskussionen går liksom inte att vinna, MEN jag vill ändå passa på att komma in på ämnet.
Om jag backar bandet säg en sådär 8-10 år så tror jag att vi säkerligen åt rött kött 3-4 dagar i veckan. Något som är helt galet om man funderar på det idag. Numera kanske vi gör det 1-2 dagar i veckan och då med mindre mängd per person än tidigare – och ekologiskt.
Personligen har jag gått från att vara köttälskare till att föredra andra alternativ. Dock har det varit en process som tagit tid. Jag har full respekt för dem som försöker äta mer medvetet och dra ner på köttet, men som också känner att ”det är svårt” eller går långsamt. Vanor är inte helt enkla att lägga om och därför vill passa på att dela mina bästa tips för den som kanske är mitt i processen. Tips som ”gjorde det” för mig:
Börja se kött som ett komplement eller tillbehör
Tidigare utgick jag från att jag skulle ”laga en köttbit”. Den skulle gärna väga 200 gram eller mer per person. Jag valde vilket kött jag gillade mest och sen kom tillbehören. Potatisgratäng, sås osv. Åt man fler rätter så var det rätt för rätt som planerades. Idag funderar jag snarare på helheten och att man ska känna sig behagligt mätt. Hur kompletterar rätten ev förrätt eller dessert? Kanske behöver huvudrätten vara lättare om desserten är fet etc? Med det tänket blir det här receptet annorlunda direkt. I det här fallet var vi sugna på kött, men istället för att tänka att alla måste ha en biff så steker jag den hel för att sedan skiva upp den. Den blir bättre tillagad, alla äter mindre och köttet upplevs som ett gott tillbehör. Har man 200 gram på tallriken så kan du ge dig f-n på att du äter upp allt. Fast du är proppmätt och det serveras marängsviss efter.
När du äter, se till att äta bättre
Vi har alla hört att ”man får vad man betalar för” och det finns inget som ”gratis öl”. Att producera kött kommer med en kostnad både för producenten, djuren och miljön. Någon måste plocka upp notan. Förutom att vi dragit ned på köttet så köper vi idag mer medvetet. Det innebär mer vilt, större partier eller lokalt producerat. Får vi chansen och har tid köper vi direkt från producent och ibland så styckar vi upp själva för att sedan frysa in. Det blir bättre och hållbarare kött och samtidigt billigare. Det är lite jobb ska jag erkänna, men då det känns bättre så föredrar vi det. Men full respekt att det inte är för alla.
Våga laga nytt
Den enskilt största anledningen som bromsade mig var – jag själv. Jag har alltid varit trygg i köket, under de förutsättningar jag själv skapade. Kött inga problem! Fisk nja, varken favorit på tallriken eller att förbereda. Laga vegetariskt – no way. Tråkigt och knapert resultat. Lite så var det.
Jag kommer väl ihåg ett tillfälle som var det som fick det att lossna. Jag var ute på AW med en fd kollega. På den tiden fanns fortfarande vinbaren på Eriks gondolen längst ner (saknar det så sjukt btw). Det var en fiskrätt som var kvällens ”dagens”. Jag tänkte att den lät god och är det någonstans jag ska äta fisk så är det väl just här. Sagt och gjort, den var helt magisk! Marie (min fru) höra hur god den var till leda när jag kom hem. Där och då bestämde jag mig för att jag måste försöka återskapa den så att även hon fick uppleva vad jag upplevt.
Vid den tiden var inte fisk något jag lagade särskilt ofta så det var stort. Kort därefter handlade jag de ingredienser som jag kommer ihåg från tallriken. Det vart en succé och vi lagar rätten till och från även idag och den refereras till som ”Gondolens fisk”. Lovar lägga upp ett recept på den nästa gång vi gör den. Hoppas jag inte drar ner Erik i dyngan pga resultatet.
Nog rantat på ämnet, men för att knyta ihop säcken – utmana dig själv. Det var först då de lossnade för mig. Jag gör det till en sport – än idag. Äter jag något gott ute så försöker jag memorera det och återskapa rätten hemma. Sen försöker jag förfina den tills jag är nöjd och som jag vill ha den. Idag lagas det ofta fisk i alla dess former, vegetariska burgare, soppor, glutenfritt och det händer även att en och annan vegansk rätt eller tillbehör sätts på bordet. Något som sällan, eller aldrig förekom innan dess.
Så det finns hopp. Kämpa!
Men unna dig nu ”lite kött” med nedanstående receptet på Biffsallad med parmesan- och tryffelmajonnäs. Laga och servera det gärna så medvetet du kan och hoppas du gillar den!
Biffsallad med sparris, parmesan- och tryffelmajonnäs
Ingredienser
- 400 gram svensk, ekologisk entrecote
- 250 gram grön sparris
- 1 st silverlök
- 65 gram ruccola motsvarar en liten påse
- 10 st körsbärstomater delade
- 2 dl majonnäs
- 1 dl creme fraiche
- 3 dl parmesan riven
- 1 st riven tryffel (alt några droppar tryffelolja)
- 2 msk olivolja virgin
- 1 msk balsamvinäger vit
- 1 krm salt smaka av
- 1 krm svartpeppar nymalen
Instruktioner
- Dela tomaterna på mitten och lägg i en bunke tillsammans med rucolan. Mandolina silverlöken tunt och häll över olivolja, vinäger och krydda med salt och peppar. Blanda runt ordentligt och låt dra medan du gör resten.
- Rör ihop majonnäs, creme fraiche och riven parmesan. Dra några rejäla varv med svartpepparkvarnen och ha i riven tryffel. Använder du tryffeloja så börja lite och smaka av då det lätt blir för mycket.
- Ta bort ändarna på sparrisen. Blanchera (koka upp) sparrisen kort i lättsaltat vatten tills de är mjuka men ändå ger lite tuggmotstånd. Häll av vattnet och dela dem i ca 2 cm stora bitar och blanda ner dem med resten av salladen.
- Salta och peppra köttet och grilla det hastigt på varje sida. Det går bra att steka det i stekpanna också. Viktigt att du låter köttet vila minst några minuter innan du skär upp det i smala strimlor (tänk på att skära tvärs over fibrerna så det inte blir segt)
- Lägg upp sallad på en tallrik. Placera några köttbitar på salladen och klicka ut parmesan- och tryffelmajonnäsen över rätten. Färdigt att servera.